DEN ANDRA SOFIA KYRKAN År 1907 hade den svenska församlingen i Paris växt ur sin lilla Sofia-kyrka på rue d’Ornano och hittade en tomt på rue Guyot (nuvarande rue Médéric). Tomten köptes av svenska staten, och en arkitekttävling utlystes mellan fyra franska arkitekter. Eftersom inget av förslagen uppfyllde församlingens krav, utlystes en ny tävling år 1911. Denna gång vann Gustav Adolf Falk (1882–1925), en lovande svensk arkitekt på 27 år, som, trots sin tidiga död vid 43 års ålder, hann lämna ett betydande avtryck. Falk är bland annat känd för restaureringen av Banérska Palatset i Stockholm, där The Independent Order of Odd Fellows, Sveriges stora loge, har sitt säte, och för att ha ritat Sankt Olovs kyrka i Skellefteå. För byggandet av den svenska kyrkan i Paris assisterades Falk av schweiziske arkitekten Jean Naville och Achille-Henri Chauquet, stadens arkitekt i Paris. De båda samarbetade och ansvarade för genomförandet av projektet, som fick kung Gustaf V:s välsignelse. (Naville och Chauquet byggde även den protestantiska kyrkan i 19:e arrondissementet i Paris år 1921). Ursprungligt program och funktion Det ursprungliga programmet inkluderade den lutherska kyrkan, en stor samlingssal som användes för gymnastik och folkdanser, ett bibliotek, den svenska skolan i Paris samt några sovrum för att ge tak över huvudet åt behövande svenskar på genomresa i staden. Detta program delades upp i tre byggnader runt en innergård, avskild från gatan av en valvgång dekorerad med målningar. Byggnadsarbetet genomfördes på två år av fransk och svensk arbetskraft, med material som tegel, marmor, granit och smidesjärn, delvis importerade från Sverige. Dekor och konstnärligt uttryck Den inre utsmyckningen anförtroddes den svenske konstnären Filip Månsson (1864–1933), inspirerad av Arts and Crafts-rörelsen. Månsson, som också dekorerade Stockholms stadshusets rådssal, skapade här en storslagen och symbolisk konst, präglad av medeltida och orientaliska influenser. Han använde tekniker som kalkmålning och temperateknik, särskilt "al secco", som möjliggör fina detaljer men är mindre hållbar än "al fresco". Hans arbete i kyrkans valvgång längs rue Médéric är en mästerlig komposition i jordfärger, främst ockra och umbra.
 |
 |
