Martin Luther sa om Maria:
"Maria lär oss, genom exemplet från sin erfarenhet och sina ord, hur man ska känna igen, älska och prisa Gud" (Magnificat, s. 38–39).
Maria är en viktig biblisk gestalt. Hon är arvtagerska till de stora kvinnliga förebilderna i Gamla testamentet, som Sara, Isaks mor, eller Hanna, Samuels mor. Maria upptäcker att Gud gör det möjligt som tidigare varit otänkbart. Även om Maria finner sin plats i frälsningshistorien genom sitt första "ja" till ängeln Gabriels budskap, präglas hennes liv av flera andra förtroendefulla "ja" som väver samman hennes historia.
Som detta "ja" i Magnificat, ett sjungande och poetiskt "ja" till Gud som har gjort stora ting för henne, ett "ja" till den Gud som tar de svagas parti mot de mäktiga. Eller det tysta "ja" inför kungarnas tillbedjan, trots att myrran som de bär med sig – använd för balsamering av de döda – kastar en hotfull skugga över det nyfödda barnets liv. Eller ett annat "ja" vid bröllopet i Kana, ett moders-"ja": "Ja, min son kommer att hjälpa er", ett "ja" som övervinner Jesu tvekan och inleder hans tjänst.
Martin Luther hjälper oss att undvika att idealisera Maria, men att älska henne för det hon kan lära oss om lärjungens sårbarhet, om trons svaghet, men också om uthållighet. För vid korsens fot står denna judiska och modiga kvinna, som återigen accepterar att bli mor och bli matriark för Jesu lärjungar.