De förundrar oss med sin färg, deras historia, deras storslagenhet. Våra ögon dras ständigt till dem, som en gudomlig ljus. Konsten med glasmålning är kopplad till glasets uppkomst. Det är säkert att dess upptäckt skedde tack vare tillverkningen av järn och brons, vilka producerar det vi kallar slagg (blandningar av alkaliska eller jordiska silikater) som, opaka och färgade, är inget mindre än glas.
Kyrkans glasmålningar är en perfekt plattform för att visa upp religiösa scener som födelsen eller korsfästelsen. Kom ihåg att under medeltiden var det en privilegium att kunna läsa och det var nästan uteslutande för kyrkomän. För majoriteten av befolkningen var denna kunskap inte viktig eftersom de flesta kunskaper förmedlades genom föremål. Konsten med glasmålning kan jämföras med dagens serieromaner.
Glasmålningarna var en symbol för Gud, som återtog sin kraft genom ljuset, betraktat som en övergångsplats till det hinsides. Inom alla trosbekännelser är syftet med bönerummet detsamma: att ge en atmosfär av fred och eftertanke.
Bortom den ikonografiska och symboliska karaktären har glasmålningen förmågan att modulera det naturliga ljuset, att ge ett färgat ljus som är lämpligt för meditation.
Det religiösa spirituella glasmålningens ljus som sprids bör vara lugnande och tillåta den troende att komma och be i full ro.
Glasmålningen är ingen obetydlig skapelse, den påverkar belysningen av det inre rummet och kommunicerar med arkitekturen.
Här är de olika scenerna som du kan upptäcka i kyrkan Sofia:
* Pantokrator, längst bak, bakom orgeln.
* Uppståndelsen, i kören, till höger.
* Änglameddelandet, i loggian
* Jesu födelse: Ordet blev kött, i mittskeppet, till vänster. De fyra evangelisterna i kompletterande medaljonger. Nedanför, i miniatyr, från vänster till höger: skapelsen av fåglarna, ljuset, kvinnan.
* Korset: Kristus frälsaren, i mittskeppet, till höger. Påfågeln, pelikanen, vingården och kyrkan i kompletterande medaljonger. Nedanför, i miniatyr, från vänster till höger: Kain och Abel, syndafloden, guldkalven.
Tor Bjurström föddes i Stockholm 1888 av Per Gustaf Bjurström och Gustava Matilda Johanna Johansson.
Hans far, Per Gustaf, var grosshandlare.
Bjurström studerade vid skolan för svenska konstnärer mellan 1905-07 under Richard Bergh och Karl Nordström i Stockholm, och därefter med Kristian Zahrtmann i Köpenhamn 1907-08.
Efter det följde Bjurström sina samtida till Paris där han stannade mellan 1908 och 1914, studerande under målaren och glasmästaren Matisse.
Det var vid denna tidpunkt han konstruerade och skapade fönstren till Sofia-kyrkan som då höll på att byggas.
Hans lärare och influenser inkluderade även Van Dongen och Othon Friesz. Från och med 1927 var Bjurström aktiv som lärare vid Valands målarskola i Göteborg, där han också var konstintendent från 1936.
År 1940 anslöt sig Bjurström till Statens konstråd som vice ordförande.
År 1961 tilldelades Tor Bjurström den svenska Prins Eugen-medaljen..
